I need you.
Jag behöver min blogg mer än någonsin nu. Ni som följt mig genom alla år vet att jag är här i perioder, bytt blogg och portal flera gånger, raderat, förnyat och förbättrat. Varit privat i vissa lägen men delat med mig öppet om allt och lite till. Jag är tillbaka nu dels för jag behöver skriva av mig och sortera ut allt jag har inombords, dels för att jag vill kunna se tillbaka på denna tid och vara stolt över mig själv att jag tog mig igenom den. Bloggen har hjälpt mig tillbaka på fötterna många gånger, just för att den får mig att vilja göra roliga saker och leva här och nu. Så varför ändra på ett vinnande koncept? Arbetsmässigt har jag inget att klaga på, min karriär går framåt. Privatlivet är däremot en annan femma. Jag har för några månader sedan klivit ur ett förhållande som på ett eller annat sätt hänger kvar. Dock inte så länge till, för nu är vår gemensamma lägenhet såld. Vilket för mig innebär att jag är kvar själv i en stad jag aldrig hade satt min fot i innan, jag har inget nytt boende i dagsläget och jag känner inte allt för många här. Dock vill jag passa på att säga att de personer jag lärt känna är underbara och anledningen till att jag vill stanna kvar och satsa på jobbet här. Jag är med andra ord helt utanför min comfort zone, vilket är både utmanande och stressigt. Att veta att man gett 100% av sig själv till en annan människa, sagt upp sitt liv hemma och sedan hamnar som de ser ut i dagsläget, bostadslös i en "främmande" stad där man egentligen inte hunnit bilda sig ett liv... är inte i närheten av den bilden jag hade av mig själv som 25 år. Jag trodde att jag vid det här laget skulle vara gift och mamma åt ett eller två barn. Jag får dock vara glad över att jag redan som 24 år var examinerad företagsekonom och butikschef, med grundkunskaperna i fotografering från universitetet i Göteborg och trespråkig efter mitt halvår i Spanien. Nu är min plan att först och främst hitta mig ett nytt boende, ta dagen som den kommer, börja resa mer igen och gå in helhjärtat i karriären. Livet får helt enkelt bli som det blir, för något som jag defintivt tar med mig är att inte måla upp en bild av hur något kommer att bli. Det blir nämligen klyschigt sagt aldrig som man tänkt sig!
Nu har jag varit alldeles för öppen men det känns skönt. Vi bär alla på våra tunga ryggsäckar och hanterar saker olika, det här är tydligen mitt sätt. Ni får gärna dela med er av era egna tankar och funderingar kring mina! Jag jobbar till större del men ska bli bättre på att ta med mig kameran när jag inte gör det. För det är ju trots allt ett av mina intressen och vad är en blogg utan bilder? Nu ska jag handla och fortsätta reflektera kring de häftiga utbildningsdagarna i Älmhult. Jag är så nöjd över att de ger mig en chans att växa inom IKEA. Ciao.
